Historia

Storsudret under historiens gång.

Redan för närmare 5000 år sedan fanns det människor på vår sydliga del av Gotland. Man har funnit så gamla skelettrester i Sundre. Det var troligen människor som i första hand försörjde sig på fiske. Nästa invandringsvåg kom, kanske för närmare 4 000 år sedan, med folk som var jordbrukare. Intressant att notera är att den gårdsindelning vi nu ser i trakten faktiskt skapades redan för så där 2 000 år sedan.

Vikingatiden var en framgångsrik tid för traktens invånare. Handels – och rövarfärder gav överskott som vi nu hittar rester av i jorden. Den följande perioden, tidig medeltid, var ännu mer framgångsrik för Storsudrets bönder. Vid våra kustsocknar hade vi goda hamnförhållanden och läget mitt i Östersjön var perfekt som handelsplats, med köpare och säljare från olika trakter kring Östersjön. Handelsöverskottet hamnade hos bönderna i trakten.
Det var Storsudrets storhetstid, den tid då våra stora kyrkor byggdes, där kyrktornens höjd utgjorde ett mått på traktens rikedom. Ett förvånansvärt stort antal flervåningshus byggdes i våra socknar och en hel radby, Norrbyn i Vamlingbo skapades.

1350 kom digerdöden som kan ha tagit så mycket som en tredjedel av befolkningen. Redan ett decennium senare, 1361, kom danske kung Valdemar Atterdag på plundringståg till Gotland. Ett fältslag mellan Sudrets bönder och Valdemars soldater, med skoningslösa följder för befolkningen, verkar ha stått utanför Fide kyrka. Storsudret hade säkerligen ett rykte om stora undangömda rikedomar som lockade till plundring. Därefter var Gotland en dansk provins fram till 1645, då det övergick till Sverige genom freden i Brömsebro.
Under de följande århundradena drabbades trakten alltmer av svårigheter med fattigdom och ödegårdar som följd. De stora praktfulla flervåningshusen fick förfalla.

På 1700-talet förbättrades ändå förhållandena och befolkningen ökade kraftigt, något som fortsatte på 1800-talet, trots att en hel del av bönderna hade övergått till ett ett-barnssystem. Trakten hade sedan en jämförelsevis stor emigration till USA. Under 1900-talet, med sin tilltagande urbanisering och mekanisering av jordbruket har motsatsen skett: Storsudrets befolkningstal har alltmer minskat.

Under andra världskriget blev Storsudret helt förändrat. Gotland låg strategiskt svårförsvarat mellan stridszonerna. Därför förvandlades redan från krigsutbrottet 1939 i synnerhet Storsudret till ett stort beredskapsläger, med unga värnpliktiga förlagda där det var möjligt. Alla överflödiga utrymmen i bondgårdarna annekterades av försvarsmakten och användes som soldatförläggningar. Befolkningen var förstående. Senare uppfördes även baracker. Cementvärn byggdes runt kusterna och ståltrådshinder rullades ut där. Bombkrevader vid krigszonerna kunde skönjas från fyrplatserna, och mot slutet av kriget landade flyktingbåtar från Baltikum här.

Gutamålet på Storsudret

Fram till tidig medeltid talade folket i hela Norden ungefär samma språk, något som kom att förändras under medeltiden. Norska, danska, svenska, isländska och gutamål blev olika språk. Islänningarna har i stort sett behållit urnordiskan, och gotlänningarna gjorde det längre än de övriga folken. Först på 1500-talet förändrades det gotländska urnordiska språket, tog intryck av danskan och sedan svenskan, men utvecklades ändå åt sitt eget håll.

Gutamålet var ett talat språk utan skriftspråk, så det förändrades troligen snabbt genom århundradena.

Karaktäristiskt för gutamålet är att en del rester av fornnordiskan finns kvar, däribland de gamla diftongerna ai och au. (Exempelvis ”stain” och ”raud”, där svenskan har sten och röd) Uttalet av a-ljudet och r-ljudet är särskilt typiskt, a-et uttalas öppet och tungspetsr-et rullande. Likaså har grammatiken en hel del olikheter jämfört med svenskan.
Utmärkande för Storsudret var att man talade ut orden ”kortare” än på övriga Gotland där man hade kommit att dra ut på vokalerna o och e .(”Trour deu dei” för ”tror du det”) Här ute hade man alltså behållit ett äldre uttal.
För några årtionden sedan kunde de flesta på Storsudret direkt avgöra från vilken av våra fem socknar någon kom. Det var en minimal uttalsskillnad som avgjorde det, och det var särskilt i uttalet av vokaler som det kunde avgöras. Idag är det gamla gotländska språket i stor utsträckning borta på Storsudret. Tyvärr.