Socknarna

Fide socken
Hamra socken
Sundre socken
Vamlingbo socken
Öja socken

Fide socken
Fagert i Fide är den träffande titeln på boken som konstnären Tyra Lundgren, sommarboende i Fide, gav ut 1961. Socknen är till arealen den minsta på Storsudret och ligger där Gotland är som smalast, cirka 2,5 kmfrån hav till hav. I Fidebörjar den vackra vägen ner till Sundre, en kulturskatt med sinafina vastar. Namnet Fide skall betyda strandmark.

Socknen visar upp en varierande natur med alvar och åker och en av Sveriges största sammanhängande lövskogar. Det är björk som dominerar, men det finns också gott om pil, hassel och hagtorn. Kattuggla och halsbandsflugsnappare har en tät populationhär.
Gör ett besök iFide prästängemed dess vidkroniga ekar! Under våren är här rikt på vitsippor, gullvivor och orkidéer. Änget fagas (räfsas) på våren och har slåtter i juli. Detta sköts av flitiga Fidebor och sommargotlänningar.

I korsningen ner till Österby finns en intressant smedja, K-märkt, med flis- och torvtak samt ett fönster som troligen kommer från ett medeltida hus.

Fide kyrka är byggd på 1200-talet – då med endast tio byggansvariga bönder i socknen – och är helgat åt Sankt Lars. Kyrktornet är ”stympat” och från 1826. Fönster och dörrar är ursprungliga, romanska. En av kyrkans märkvärdigheter är den inristade koggen, (ett skepp) gjord då kyrkan byggdes. Den kan beskådas öster om nordportalen.
Inne i kyrkan finns många medeltida målningar. Den mest kända kan ses på väggen mellan kor och långhus. Den föreställer en svårt plågad Kristusgestalt med omgivande språkband Aedes succense gens caesa dolens ruitense. Brända ligger gårdarna och folket faller klagande för svärdet. Inskriptionen är ett kronogram och i den latinska texten kan årtalet 1361 uttydas, året för Valdemar Atterdags härjningståg på Gotland. Predikstolen är från 1587 och en av Gotlands äldsta.

På Grunnet finns fiskebodar och ett vackert landskap med alvaret som möter hav och himmel. Här har Sveriges största oljeproducent pumpat olja ur tre borrhål och fram till 1977 tog man upp 4 876 000 liter olja.

Vid Käldhagen ligger en bra badplats, långgrund, lämplig för småbarn, en hantverksbod och en gammal framgrävd källa – därav namnet Käldhagen.

Fide socken är ägare till enkanon som står i ett gräsbevuxet hus strax norr om kyrkan. Den kom dit under det så kallade kalla krigets tid.

Hamra socken

Hamra är en långsmal kustsocken på östra sidan av Storsudret. Arealen är 1556 ha och det bor ca 120 personer året runt i socknen. Huvudnäringen är jordbruk, mjölkproduktion samt nöt- och lammköttsproduktion.
Kyrkan byggdes på 1100-talet och fick troligen sitt nuvarande utseende på 1300-talet. Interiört har den på senare år målats i ovanligt starka färger. Altartavlan från 1792 är huggen i sandsten och dopfunten är ett verk av stenmästaren Semibyzantios. Det finns även lämningar av en kastal öster om kyrkan.
För några år sedan invigdes i kyrkan en minnestavla över Den stora sjökatastrofen då 12 män från Hamra omkom, 32 barn blev faderslösa och 11 kvinnor blev änkor. Detta skedde när briggen Alfhilde förliste utanför Hamras kust den 30 oktober 1829.
En annan spännande plats är Hamra hälsobrunn som skapades i slutet av 1700-talet, då det var på modet att dricka brunn. Visbybor for därför ut hit för att kurera sig.
Det finns även en fornborg vid Långmyre, troligen från 300-400-talet. Den är ca 55 m i diameter och användes under oroliga tider som skydd för befolkningen. Lämningar av gravar på Slasbacke vid Sallmunds, koleragravar på Sallmundsudd och många andra intressanta platser finns också att besöka. Det är dock inte helt lätt att hitta dessa platser då någon skyltning ännu inte finns, och då terrängen bitvis är igenväxt.
Hammarshagens raukfält ligger i södra delen av Hamra mellan Skvalpvik i söder och Vändburgsviken i norr, båda utmärkta badplatser. Att vandra från Hammarshagehällar mot Holmhällar är fantastiskt, från raukfält till raukfält!
Socknen har två hamnar, nya och gamla Vändburg. Fisket som alltid har varit en viktig näring i socknen har tyvärr nästan upphört.
Vid gården Sallmunds, öster om stora vägen, hittar vi ett av socknens två agtak. Det lades om 2007 och huset används ännu som lammgift. Det andra agtaket finns mitt emot kyrkan, 100 m från vägen.
Gamla Vändburgs hamn är ett av socknens fiskelägen, Brobod, Rumsbod, Ojmundsbod och Lillskär (Läilskär) är några andra. Längst norrut längs kusten ligger Aurriv, ett mycket vackert fågelskyddsområde vid Stockvikens mynning. Där häckar många fågelarter, och soluppgångarna är fantastiska. Observera att besöksförbud råder där under häckningsperioden. Skyltar finns på plats.
Hamra krog ligger i centrala Hamra. Husbandet Hamra Kapell, med Göran Ringbom, kanske mest känd för schlagern Snabbköpskassörskan, är en av underhållarna. Tillsammans med Hamra Krukmakeri är det en av Hamras mest besökta platser.

Sundre socken

Sundre är Gotlands sydligaste och till invånarantalet minsta socken, den omfattar
2 072 hektar och har just nu 22 invånare. Huvudnäring är jordbruk.
Sundre kyrka och kastal.
Kyrkan är enhetligt romansk från skiftet 1100-1200 med torn från cirka 1250. Invändigt är en romansk skulptur av Jungfru Maria på en av de ursprungliga sidoaltarna, kalkmålningar från 1200-talet i koret och en passionsfris från 1400-talet. Delar av prästgården finns kvar som en medeltida ruin. En rund kastal i sandsten, sannolikt uppförd under tidigt 1100-tal, står intill. Också Sundre skola från mitten av 1800-talet ligger intill.
I Sundre finns ännu tre agtaksbyggnader: ladugården vid Digrans i söder, lammgiften vid Juves och den lilla ladugården strax söder om kyrkan vid Hallbjens.
I socknen finns cirka 300 fornlämningar med 17 gravfält och ett antal husgrunder. Här har hittats silver- och guldfynd från förhistorisk tid, senast en silverskatt på 3 kg. Vid Majstre och Tomase finns rester av medeltida bostadshus. När Linné besökte socknen 1741 skrev han att han strax intill kyrkan såg ett stenhus av två våningar utom vind, bägge med valv försedde och tjocka murar. Nu emedan man ser mest vid alla bondhus stenhus, och dem med sådana tjocka murar, följer, att alla bondgårdar fordom således varit byggde…

Sundres marker är viktiga naturvårdsområden, Sundrealvaret är Gotlands största sammanhängande alvar. Strandvallarna vid Barshageudd, Gotlands sydspets, är över hundra till antalet.
I Sundre finns naturreservaten Husrygg, Vaktbackar och Muskmyr. Den senare är intressant ur ornitologisk synvinkel och har historiskt varit inkörsport för många nya arter i Sverige.
I sydväst ligger Hoburgsklippan med grottor och raukar, mest känd den så kallade Hoburgsgubben. En annan sevärdhet är Gullstainen, nära Hallbjens, ett flyttblock av rapakivigranit som hamnat här med inlandsisens hjälp.
Hoburgsgubben, är öns mest berömda rauk från ancylustiden. En pil visar det bästa perspektivet. Besök också grottan intill och stensträndarna omkring. Söder om gubben är en riksbekant flyttfågellokal.
Hoburgs fyr är Gotlands sydligaste uppförd 1846 i kalksten till en höjd om 21,7 meter. Sommartid är den öppen för besök och har en fantastisk utsikt över södra ön.
Stenhantering har varit viktigt vid sidan av jordbruket. Här bröts förr Hoburgsmarmor, en rödaktig kalksten rik på fossil. Kalksten bryts fortfarande. Längs västra kusten vid Kettelviken bröts förr sandsten. Där ligger idag Stenmuseet, ett arbetslivsmuseum med brott, kranar och pumpar från stenhanteringen.
Körsbärsgårdens Konsthall och Skulpturpark, 800 meter söder om kyrkan. Verksamheten startade som visningsträdgård för 60 år sedan. För tre år sedan uppfördes en konsthall med ett tiotal utställningar per år.( startade som visningsträdgård för drygt 60 år sedan.)I Livias hus försäljs antika ting. Här finns även kafé och lunchservering med butik för konsthantverk litteratur och plantförsäljning.
Majstregården är en restaurang nere vid Hoburgen med en enastående utsikt över havet och klippan.
Vid Barshageudd finns möjligheter till bad liksom på flera håll längs Kettelviken och Vacker kustväg.
Socknen lockar till cykelfärder; landsvägen är utsedd till kulturväg och sköts med omsorg, men det finns även små grusvägar på alvarmarker och strandängar med enastående utsikt över havet.

Vamlingbo socken

Vamlingbo gränsar i söder till Sundre, i norr till Öja och i öster till Hamra. I öster och väster ligger havet med morgonrodnaden och solnedgången. Socknen omfattar 5 270 hektar och har omkring 200 invånare. Huvudnäring är jordbruk.

Vamlingbo kyrka byggdes på 1200-talet i sandsten, med bärande pelare i omväxlande vit och rosa Hoburgsmarmor. Den norra väggen är täckt av medeltida målningar som visar hur den tysk-romerska kejsaren Henriks dygder och synder vägs mot varandra på räkenskapens dag. Änglar stödjer men djävlar trycker ner. Nära altaret finns en gigantisk väggmålning föreställande Kristoffer som bär Jesusbarnet på sina axlar över ett naturalistiskt återgivet vatten med fiskar och vågor. Kyrkorummet är mycket vackert med sina avgränsningar genom de centrala, bärande pelarna och sina milda, bleka färger.

Det ursprungliga kyrktornet sägs ha varit ett av Gotlands högsta. Men i februari år 1817 slog blixten för andra gången ner i tornet, som sedan aldrig har byggts upp till sin ursprungliga höjd igen. Predikstolen är från 1600-talet och altarskåpet från 1300-talet.

Prästgården är delvis från 1700-talet och är en av Gotlands äldsta bevarade. Den ägs idag av Heligholm AB, ett bolag bildat för ett tiotal år sedan av fastboende och deltidsboende gotlänningar för att rädda gården från att säljas på den öppna marknaden.
Huset är ombyggt i olika skeden och nu finns där Museum Lars Jonson med den kände fågelmålarens akvareller och oljemålningar, ofta fåglar vid Storsudrets stränder. I ena flygeln finns ett kafé, och trädgården har renoverats i linnéansk anda. I den södra ladan driver länsstyrelsen naturum Gotland med en pedagogisk utställning om öns natur. I den norra finns Östersjöcentrum med utställningar och seminarier om Östersjöns natur och miljö.

Strax norr om kyrkan ligger det gamla mejeriet. Efter olika öden rymmer det nu Vamlingbolaget, med kläder i den anda som skapades på 1960-talet av Mahjong, en legendarisk textilgrupp som Vamlingbolagets designer Kristina Torsson en gång tillhörde.

En liten bit öster om mejeriet finner man bastun en oansenlig, pragmatisk byggnad. Den var en av de cirka 45 bastur som en energisk provinsialläkare på 1940-talet övertalade kommunen att inrätta för att förbättra folkets hygieniska förhållanden. Bastun är en av de få som lever vidare. Den är en omistlig del av de Vamlingbos sociala liv: -Vi ses i bastun på lördag! (lögaredagen)

Längre norrut utmed vägen kommer man in i Norrbyn som är en unik medeltida radby – den enda på Gotland – med alla sina ladugårdarutmed vägen. Väster om Norrbyn finns fornminnesskyddade fornåkrar och bronsåldersrösen kring Snäckvik, en forntida hamn.
Norrbyn minner om Vamlingbos storhetstid, tidig medeltid. Gårdarna i Norrbyn fungerade då som en form av handelshus, med en trolig marknadsplats intill. Vid hamnen Snäckvik vid kusten intill kunde fartyg med köpare och säljare enkelt ankra. Handelsmännen på orten kunde då tjäna bra som näringsidkare. Ett fyravåningshus skall ha funnits vid Sigfride. Den förnämliga grindstolpen vid vägen minner om gårdens storhetstid. Liknande grindstolpar finns vid gårdarna Bilds och Rofinds. Den som har stått vid Gervalds finns nu på Historiska museet i Stockholm.

Gården Bottarve i nordänden av Norrbyn köptes 1918 av den nybildade Hoburgs hembygdsförening för att räddas från rivning och gjordes till museum. Gården har blivit ett klassikt besöksmål på grund av sin ursprunglighet och den inblick i det sena 1800-talets liv som besökaren erbjuds. Gården drivs huvudsakligen av frivilliga krafter i hembygdsföreningen. Tack vare allt ideellt arbete, ett stort anslag från EU och generösa bidrag och donationer har verksamheten genom åren vuxit och byggnaderna kunnat restaureras. Ett kafé och en butik med gotländsk kvalitetshantverk har tillkommit, och en gammaldags lekplats har byggts på donerad mark. Man anordnar också utställningar, föreläsningar och olika barnaktiviteter.

Norr om Norrbyn på alvaret Hundlausar står tre väderkvarnar som närmast har blivit Vamlingbos signum. Ibland sitter någon av de kungsörnar som häckar i området på en kvarnvinge och spejar efter kaniner.

På den östra kusten finns stora fina badstränder. Från Skvalpviks långa sandstrand kan man vandra söderut till Holmhällars raukområde fram till den kilometerlånga sandstranden vid Austre, förbi Pensionat Holmhällar med sin bevarade femtiotalsmiljö hukande i tallskogen, ända till Nore bodar. Utanför Holmhällar ligger Heligholm med fridlyst fågelliv fram till den 15:e juli. På den västra kusten vid Kättelvik och Västlands finns det mindre stränder med badmöjligheter. Mellan Västlands och Burgsvik ligger sedan Valar där man kan vandra på vackra strandängar. Någon har sagt att solnedgången vid Kättelvik borde världsarvsmärkas!

Öja socken

Den 39 kvadratkilometer stora strandsocknen Öja med sina cirka 500 fast boende invånare har en rik historia och en fängslande natur. Socknen har strandområden både i väster och öster. En gång bestod Öja både av öppna landskapsområden och stora våtområden, men landhöjningen tillsammans med utdikningsföretagen på 1800-talets slut har skapat dagens sammanhängande socken.
Den har sedan gammalt brukat indelas i tre delar, Holmbyn med Faludden, Kyrkbyn med Austerrum och Västerbyn (nuvarande Burgsvik) med Valar – fast på gutamål hette de Holmböen, Körkböen och Västerböen.
Faludden med sitt öppna landskap är ett säreget område som troligen aldrig har varit trädbevuxet och har varit uppskattat av bönderna för sina goda betesmarker. Vattnen runt udden anses som ett av Gotlands bästa fiskevatten.
Hela Faludden är av stort intresse för fågelintresserade människor som varje år kommer för att uppleva det rika och bitvis unika fågellivet. Där finns även ett fågeltorn för dem. Tusentals av den fridlysta vitkindade gåsen finns att bese under vissa tider på året. Sandars ankarplats vid Faluddskusten är uppskattad av sjöfarten, då fartyg ofta lägger sig där i lä vid dåligt väder.
Öja kyrka ligger i Kyrkbyn i norra delen av socknen. Kyrkan med sitt ståtliga torn vittnar om de medeltida sockenböndernas rikedomar. Tusentals turister besöker kyrkan varje år och det som drar folk är ofta triumfkrucifixet från 1200-talet och den medeltida träskulpturen Öjamadonnan, som anses helt enastående med sina vackra ansiktsdrag. Egentligen är det en kopia som hänger i kyrkan. Den ursprungliga, som förvaras i Gotlands fornsal i Visby, försvann dit på krokiga vägar då församlingen vid 1800-talets faktiskt ville göra sig av med den.
Sedan några år tillbaka ingår kyrkan tillsammans med de fyra andra kyrkorna på Storsudret i Hoburgs församling. Här anordnas året runt aktiviteter av olika slag. Framför allt sommartid erbjuds nästan varje vecka musikprogram i kyrkan. I Öja finns även frikyrkan Strandkyrkan, invigt 1995, med aktiviteter för alla åldrar.
Austerrum är numera ett till större del skogbevuxet område. För tidigare generationer var det ett vidsträckt öppet fält med värdefull betesmark för bönderna i närheten.
1908 drogs järnvägslinjen från Visby vidare från Havdhem ut till Burgsvik. Det kom att betyda mycket för bygden. Därmed utvecklades orten till ett samhälle där en mängd företagare slog sig ner. Den blev en centralort för hela området och var som störst i mitten av 1900-talet med flera banker, BB, barnmorska, läkare och tandläkare. Järnvägslinjen till Visby lades ner 1960, och ersattes av buss- och lastbilstrafik.
Burgsviks hamn har alltid haft en stor påverkan på bygden, då det under århundraden har skeppats gods ut och in genom den. Sandsten som har brutits i trakten har varit en stor exportartikel, men också jordbruksprodukter har skeppats ut. Numera är hamnen mest aktiv sommartid då fritidsseglare lägger till.
Strandområdet Valar söder om hamnområdet drar folk med naturintresse. Där finns insjön Mjölhatte träsk och en del våtmarker. Folk far ofta dit om vårarna och plockar vårblommor och kaipar (vildpurjo) och under försommaren naikar (en sort smultron).
Vacker väg
Den väg som utgår från Fidenäs och passerar Öja kyrka och senare Hamra kyrka har nominerats till utmärkelsen Landets vackraste väg. Efter upprustning och slyröjning uppvisar den ett helt öppet landskap med stenvastar (murar) som ett band intill vägen.