Museum

Boningshuset
                                                                       
foto : Bertil Andersson

foto : Bertil Andersson

Spinnrock foto Lars Anmark

foto: Lars Anmark

Till boningshuset har man använt material från trakten: Kalksten till murarna och sandstensflis till taket. Den vackra entrén har dekorativa detaljer. Över dörren sitter en sandstensdekoration med platta med husbondeparets,Zackris Zackrisson och Christina Larsdotter, initialer och årtalet 1844. Trappan har bislag, vilket betyder sittbänkar. De är av välhuggen sandsten, en välkomnande och bekväm utsmyckning!

Den milda gråblå färgen i olika nyanser som brukar kallas gotlandsblått, har blivit Bottarves kännemärke.

I huset finns den vackra salen för de stora kalasen, och här finns vardagsstugan där alla i hushållet åt, sov och arbetade tillsammans. Här finns det typiskt gotländska brygghuset och en stor bakugn. Alla utrymmen befolkas då och då och används i sitt ursprungliga syfte.

Fastän den gamla lodklockan i vardagsstugan ännu tickar ljudligt, har tiden stannat just så som huset stod 1917 då de två ogifta tvillingbröderna Lars och Zackris Boberg sålde gården. Här är möblemanget sparsmakat och funktionellt i de vackra rummen med sina tjocka murar och välvda fönstersmygar.

Gårdsmiljön
foto : Bertil Andersson

foto : Bertil Andersson

En brand 1985 ödelade den vackra ladugården från mitten av 1800-talet. Med stora ideella krafter återuppbyggdes den snabbt till exakt kopia av ursprunget med de kraftiga stenväggarna och det branta agtäckta taket.År 2006 och 2007 var det åter dags att lägga ny ag på taken på ladugården och tröskvandringshuset.

För oss ger gårdsmiljön en bild av trygghet, kontinuitet och lugn.

Klotter vid Bottarve!

spiskron2För några år sedan byggdes en ny sandstensspis upp i Bottarves vardagsstuga med nyhuggna sidstycken och bottensten. Av den ursprungliga sandstensspisen återstod bara det fint huggna men bitvis illa åtgångna överstycket som låg uppe på loftet, fig 1. Längst upp till höger kan man se en rad runor, delvis hårt slitna, som upptäcktes på 1930-talet och med jämna mellanrum återupptäcks av nya medarbetare. Runorna kan med latinska bokstäver återges med and:s:hans-en, fig. 2. Detta har av flera forskare tolkats som And. S. Hansén.

Överstycket har årtalet 1768. I mitten finns ett manshuvud med en stiliserad peruk och något som liknar en prästkrage av dansk modell, varför teorin som framförts att det är en präst som avbildats är rimlig.

Låt oss tänka oss att spisöverstycket ursprungligen kommer från den närliggande Vamlingbo prästgård. Mellan 1774 och 1798 hette prästen i Vamlingbo Jakob Andersson Hansén = .and:s:hans-en!

Någon gång har kanske prästen Hansén tagit ett spetsigt verktyg och ristat in sitt namn i runskrift, en konst som många lärda män på den tiden kände väl till. Att and:s:hans-en, som framkastats, skulle vara stenhuggarens signatur verkar mindre troligt.

Så småningom har sandstensspisen kanske befunnits omodern och kastats ut i trädgården, något som verkar sannolikt med tanke på de skador som finns på stenen. Det ser ut som om den trampats av många fötter.

Och när Bottarve blev museum 1922 fraktades så överstycket dit, i likhet med många andra gamla föremål som ansågs värda att bevara.

Ovanstående bygger på en artikel av Elias Wessén i Gotlands runinskrifter, uppgifter i Runverket samt samtal med Börje Westlund, docent i nordiska språk, sommaren 2008.

 

Välkommen att ta klivet in i 1800-talet!