Kulturarv

Penningbrist räddade kulturarv

Besökare på Storsudret brukar beundra alla de vackra gamla husen, i gott skick, ömt vårdade av sina ägare och inte sällan betraktade med viss avund av förbipasserande. Emellertid har många av dessa byggnader en historia som nyinflyttade, besökare och även en yngre generation fastboende inte känner särskilt väl.

I början av 1900-talet och då särskilt efter andra världskriget övergavs alltfler gårdar och hus på Gotland, bland annat på grund av jordbrukets omstrukturering. På 40- talet började Lantbruksnämnden föreskriva rivning av förfallna byggnader på landsbygden, bland annat i samband med försäljning av jordbruksfastigheter.

För att förhindra att värdefulla byggnader jämnades med marken beslöt Gotlands hembygdsförbund att sätta samman en lista över kulturhistoriskt värdefulla kvarnar och hus över hela ön med utsatta priser, med förhoppningen att locka köpare som kunde ta sig an dem. Det verkar sannolikt att konstnären och författaren David Ahlqvist såg till att listan hamnade på Konstakademien. Listans existens spreds via djungeltelegrafen till bekanta och bekantas bekanta. En av de första som förvärvade sitt hus med hjälp av listan var konstnären Tyra Lundgren, Bredkvie i Fide.

Priserna kunde ligga mellan 500 kr för en kvarn upp till 3000 kr för ett hus. Det var nu som konstnärer och andra, lockade av landskapet, klimatet och ljuset, började söka sig till Storsudret. De i förhållande till fastlandet låga priserna var en förutsättning för att ”nybyggarna” skulle kunna skaffa sig ett hus. De hade ofta ont om pengar men var beredda att med eget hårt arbete och en hel del ekonomiska uppoffringar rusta upp de nedgångna husen som i regel saknade såväl el som vatten, ett slit som kunde pågå i åratal. Författaren Lars Ardelius har i sin bok Livtag målande beskrivit hur det gick till när han köpte Anderse i Vamlingbo.

Att de gamla husen i mitten av 1900-talet räddades från totalt förfall är en kulturgärning av stora mått. Utan pionjärernas insatser hade många av de övergivna husen varit hopplöst förlorade. Av den anledningen är det befogat att påstå att penningbrist räddade kulturarv.

Dessa pionjärer börjar nu bli till åren. Det är viktigt att husens historia dokumenteras medan nybyggarna ännu finns kvar. Därför vill jag via hembygdsföreningen starta ett upprop för att få fram berättelser och helst också bilder från ”före och efter”. Kanske kan delar av det insamlade materialet bli en utställning vid Bottarve, och alldeles säkert får Storsudret ett värdefullt tillskott till sin långa historia, att arkivera för kommande tider.

Som exempel bifogas foton av en lagård i Vamlingbo 1918, 1963 och 2010. Den restaurerades redan 1964.

Om du har en berättelse och/eller bilder som rör ditt hus, kontakta mig! Intressantast är material fr.o.m. mitten av 1900-talet men allt är välkommet. Texten behöver inte vara lång. En del material kommer inom kort att finnas tillgängligt på hembygdsföreningens hemsida www.bottarve.se/vår hembygd.

Britta Holm
0708 529 859 eller brittagholm@gmail.com

Gervalds lagård 1917

Gervalds lagård 1963

1963

Gervalds lagård 2010

2010